Untitled Document
  • Mia har omvärderat livet efter åtta graviditeter

    Drömmen om en stor familj har alltid funnits och tre barn var minimum. Idag är Mia lycklig över att hon har två friska pojkar, fem och sju år gamla, och försöker känna sig nöjd. Hon har omvärderat livet och inser att det inte var antalet barn som var det viktiga. Artikel från 2003

    Mia har inte haft problem att bli gravid utan fostren har stötts ut tidigt under graviditeten. När pojke nummer två fötts fick Mia tre missfall i rad. Hon har inte kunnat få någon förklaring till varför det skedde.

    Totalt har Mia varit gravid åtta gånger och fött två friska barn. Den mest traumatiska graviditeten upplevde Mia då hon väntade sitt första barn. När de gjorde det första ultraljudet på MVC hade Mia och hennes man reagerat. De tyckte att hjärtat slog så ojämnt och tänkte att det måste vara något fel.

    De två följande veckorna var fyllda med intensiva undersökningar och olika experter, bland annat flera timmar långa ultraljudsundersökningar.

    I vecka 21 konstaterades det att barnet hade flera fel på hjärtat.
    - Läkarna förklarade att pojken inte skulle ha en chans att överleva utanför min kropp. Jag övertalades att göra en tvåstegsabort, säger Mia.

    - Då frågade jag läkarna, en och en, om de skulle ha sagt samma sak till sina fruar om det hade gällt dem. De svarade ja. Det kändes tungt att få rådet att göra abort. Båda mina föräldrar är läkare, ja, hela släkten är full av läkare men jag ringde aldrig till dem och bad om råd. Med min bakgrund ifrågasätter jag kanske mer än andra vad läkare säger.

    Mia hade tagit reda på mycket fakta inför aborten och visade inte att hon var rädd och orolig utan var mycket samlad. Hon blev erbjuden att tala med en psykolog eller kurator dagen efter förlossningen men tackade nej. Mia kände så starkt att det bara var någon som hade upplevt samma sak som skulle kunna förstå.

    - Men jag kan fortfarande känna att detta är något som jag måste ta itu med någon gång. Jag har skjutit upp det eftersom det inte skulle vara rätt gentemot min pojkar att gå in i ett sorgearbete. Efter Axel föddes Hugo men sedan blev det ytterligare ett missfall.

    - Och det var klart att vi tänkte: Ska vi försöka igen? Olle föddes och därefter var det en rad missfall på nytt.

    - Man blir så chockad när man får beskedet att fostret är dött vid ultraljudet. Vid varje missfall återupplevde jag det som hänt med Axel. I stort sett tycker Mia att hon fått ett väldigt bra bemötande inom vården.

    Var hon inte jätterädd och orolig inför varje ny graviditet? Jo, men Mia säger att både hon och hennes man är optimister. Efter Axels död hade de en kämpig period. Då upplevde de sorgen så olika.

    - Vi gled isär och missuppfattade varandra. Det var frustrerande. Jag ville ha hjälp men kunde inte be om det och min man trodde att jag ville skiljas. Jag hade jättesvårt för att säga rakt ut hur jag mådde. Antagligen hade jag mått bättre om jag tagit mer plats. Han ville hjälpa men visste inte hur och förstod inte hur ledsen jag var. En vecka efter aborten fick Mia ett brev från obducenten där det stod att det var ett riktigt beslut att abortera fostret eftersom det aldrig skulle ha haft en chans att leva utanför Mias kropp.

    - Jag uppskattade hans omtanke att skriva till mig men ett sådant besked betyder egentligen ingenting. Om beslutet hade varit fel så skulle han ju inte ha sagt det, tänkte jag. Jag känner en skuld över att jag har dödat mitt barn, säger Mia.

    - Axel såg så fin ut. Jag skulle ha velat att han själv hade fått bestämma när han skulle släppa taget men jag hoppas att jag lät honom slippa ytterligare lidande. Det kommer jag dock aldrig att kunna få svar på.

    - Alla blodprov och tester som gjordes på honom när han ännu var vid liv visade att han var helt frisk. Bara ultraljudet sa något annat. Förlossningen gick till på vanligt sätt. Axel var liten, bara hälften så lång som ett fullgånget barn. Han var 25 cm lång och vägde 440 gram.

    - Han hade inget underhudsfett och såg ut som en liten miniatyr av sin pappa, säger Mia. Efter förlossningen hade Mia och hennes man Axel hos sig en timme. Sedan orkade de inte mer utan han placerades i frysrum.